Mjölkpriset fortsatt lågt: mjölkbonden får vänta med investeringar

Ett allt lägre butikspris på livsmedel slår hårdast mot producenterna. Det vet mjölkbonden Kristian Westerholm från Ingå.

Trots tuffa tider för mjölkgårdar betyder arbetet så mycket för honom att det är en självklarhet att fortsätta.

– Jag är så stolt över att producera mat åt folket, säger han.

Han driver Brännbolsta gård i tredje generation och har chefat över gården sedan 2002. Under knappt 20 år har han fått vara med om både med- och motgångar. För att man ska klara sig krävs noggrann planering och kassahantering.

Ännu för tio år sedan såg läget för mjölkbönderna rätt bra ut. I början av 2010-talet var mjölkpriset på stigande, men politiska omständigheter har svängt om läget totalt.

Rysslands annektering av Krim i början av 2014 ledde till att EU ställde sanktioner mot Ryssland, vilket drabbade mjölknäringen hårt.

– Vi fick en kompensation men bara för en bråkdel för det som drabbade oss, säger Westerholm.

Ungefär samtidigt ändrade EU sin lantbrukspolitik. Tidigare fanns en kvot för hur mycket en gård maximalt fick producera och enligt Westerholm var det i praktiken olönsamt att gå över den gränsen.

– Men när det systemet slopades ökade mjölkproduktionen i Europa och mjölkpriset sjönk med 10 cent, eller över 25 procent, och har inte repat sig nästan alls sedan dess.

Antalet mjölkgårdar halverats

Det allt lägre mjölkpriset har lett till att många gårdar har slutat med verksamheten. Siffror från Naturresursinstitutet Luke visa att det år 2000 ännu fanns närmare 20 000 mjölkgårdar, 2018 endast knappt 6 300.

– På tio år har antalet mjölkgårdar halverats och den takten fortsätter, säger en oroad Westerholm.

Enligt honom har många av dem som stängt sina gårdar varit på väg i pension och inte hittat någon efterträdare, men för Westerholm är det viktigt att ha kollegor i närheten.

– Vi är alla lite beroende av varandra och det är viktigt att ha en viss volym så att infrastrukturen hålls i gång.

Allt från reparation av maskiner till logistik är smidigare när den egna mjölkgården inte är ensam i sin region.

Undviker nya skulder

Vardagen i Ingå innebär mycket arbete. I dagsläget består Brännbolsta gård av 70 mjölkkor, 120 hektar åker och 150 hektar skog.

– Största delen av omsättningen kommer via korna, säger Westerholm.

I och med att det ekonomiska läget varit stramt har få mjölkbönder haft möjligheter att investera i den egna verksamheten.

– Det är hårt slitage på både ladugård och maskiner. Helst borde man utöka produktionen för att hålla upp kassaflödet och producera mer mjölk, men framtidsutsikterna ser dåliga ut.

Brännbolsta gård gör ett resultat på cirka 40 000 euro, men från de pengarna ska Westerholms lön betalas.

Företag: Brännbolsta gård
Bransch: Livsmedelsproduktion
Grundat: på 1950-talet
Omsättning: ca 400 000 euro
Resultat: ca 40 000 euro
Antal anställda: 2

Enligt honom är det många som undviker nya skulder trots att det är svårt att investera från kassan.

– Man får spara in där man kan och jobba mer själv. Många drar sig för att anlita utomstående tjänster. Själv har jag en bra situation med en anställd som jag har råd med och min fru jobbar utanför gården, så vi har henens lön.

Tack vare den ena anställda kan Westerholm hålla ledigt då och då. Han är också nöjd över att han 2007–2008 byggde ut ladugården och nästan fördubblade antalet djur.

– Då satte vi en mjölkrobot som underlättar jobbet och det är tur att vi gjorde det då. Vi har fortfarande skulder kvar, men har i planerad takt kunnat betala av dem.

I det annars svåra ekonomiska läget har låga räntor varit en lättnad och räddning för många jordbrukare.

Klimatdebatten pekar ut bonden som bov

Trots att mjölkpriset är lågt och inte verkar stiga i första läget tycker Kristian Westerholm ändå om sitt arbete. Han är heltidsjordbrukare men har en del förtroendeuppdrag.

– Det är bra att också se annat och vara med i andra sammanhang för att få nya perspektiv.

Han anser sig ha en viktig roll för att han producerar mat för andra, men de senaste årens klimatdebatt har börjat skuldbelägga husdjursproducenter.

– Vi anklagas för att vara bovar och det känns inte bra. Jag har alltid tänkt att man är en sorts hjälte som producerar mat av gräs, men nu är det tvärtom. Personligen har jag inte blivit påhoppad, men följt med debatten.

För egen del har han inga planer på att sluta – han känner fortfarande att han som matproducent gör stor nytta. Den stora investeringen för drygt tio år sedan förbinder också så länge skulden inte är betald.

– Vi måste tro att konsumenter uppskattar närproducerad och inhemsk mat av bra kvalitet. Vi är beroende av EU:s stödsystem men vi vill ju få vår utkomst från det vi säljer, så vi får hoppas att mjölkpriset inte sjunker.